Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoBad Behavior av Mary Gaitskill
| Jag har länge velat återuppliva en gammal hobby som (liksom nöjesläsning i allmänhet) blev lidande under mina universitetsår — recensionsskrivande. Därtill har jag länge haft som drömprojekt att läsa och recensera/analysera en rad böcker som, från olika perspektiv, utforskar ett gemensamt tema som intresserar mig. “BDSM” är förstås ett sådant tema, och i syfte att åstadkomma något i skrivväg med relevans för min lilla läsarskara här på DS har jag tänkt inleda ett recensionsprojekt utifrån det. Det här är den första recensionen i en planerad serie recensioner av böcker på temat “Besatthet, begär & BDSM”. Jag letar och läser böcker som skildrar förhållanden med inslag av BDSM, eller som utforskar “besatthet” och “begär” (och i synnerhet avvikande och förbjudna sådana) i någon form. Här nedan följer en lista på de böcker som jag hittills har valt ut till denna serie och som inväntar läsning och analys. Om någon av er har ett förslag på en bok som ni tror skulle passa in i denna skara — skriv gärna en kommentar eller skicka ett meddelande till mig. 9 ½ Weeks - Elizabeth McNeil Histoire d'O - Pauline Réage Spanking the Maid - Robert Coover Delta of Venus - Anaïs Nin Giovanni's Room - James Baldwin Det mest förbjudna - Kerstin Thorvall Passion simple - Annie Ernaux Un amore - Dino Buzzati Maurice - E.M. Forster Vladimir - Julia May Jonas Acts of Desperation - Megan Nolan Big Swiss - Jen Beagin Tack för att du läser! ♥ — Bad Behavior av Mary Gaitskill “Put that letter on my desk,” he said. I did. “Now bend over so that you are looking directly at it. Put your elbows on the desk and your face very close to the letter.” Shaken and puzzled, I did what he said. “Now read the letter to yourself. Keep reading it over and over again.” I read: “Dear Mr. Garvy: I am very grateful to you for referring…” He began spanking me as I said “referring.” The funny thing was, I wasn’t even surprised. I actually kept reading the letter, although my understanding of it was not very clear. I began crying on it, which blurred the ink. The word “humiliation” came into my mind with such force that it effectively blocked out all other words. Further, I felt that the concept it stood for had actually been a major force in my life for quite a while. Debbie har bara varit anställd hos advokaten ett par veckor när hon för första gången blir inkallad på hans kontor för en tillrättavisning — en följd av hennes upprepade skrivfel. Böjd över sin chefs skrivbord och smiskad till tårar får hon sitt masochistiska uppvaknande. Bestraffningen varar inte längre än tio minuter, och därefter fortsätter arbetsdagen som om inget har hänt. Debbie återvänder till sin skrivmaskin ute i receptionen, snyter sig och torkar tårarna och skriver sedan om brevet. Hemma i badrumsspegeln hittar hon inga spår efter det inträffade. Allt är som vanligt. Och samtidigt har allt förändrats. När hon ligger och tänker på händelsen i sängen samma kväll känner hon sig upprymd. I was more excited, in fact, than I had ever been in my life. That didn’t surprise me, either. I felt a numbness; I felt that I could never have a normal conversation with anyone again. Händelsen blir inledningen på en outtalad sadomasochistisk relation Debbie och den fortsatt namnlösa advokaten emellan. Det som först framstår som en flyktväg ur Debbies håglösa tillvaro, hemmaboendes med sin känslomässigt avstängda familj, leder i slutändan till att hon känner sig mer avskärmad från omvärlden än någonsin. “Secretary” är den mest kända av berättelserna i Mary Gaitskills novellsamling “Bad Behavior”, först publicerad 1988. År 2002 blev den en film med samma namn, med Maggie Gyllenhaal och James Spader i huvudrollerna. När jag först fick upp ögonen (eller snarare öronen) för Gaitskill, efter att ha hört hennes uppläsning av John Cheevers novell “The Five-Forty Eight” i “The New Yorker Fiction Podcast” (hon har en udda röst som jag fastnade för — avmätt och gåtfull på ett olycksbådande sätt), var jag redan vagt bekant med filmen. Av BDSM-utövare online höjs den ofta som något så sällsynt som en (mestadels) positiv skildring av ett BDSM-förhållande, i skarp kontrast till exempelvis “Fifty Shades of Grey”, och av denna anledning hade den sedan länge legat på obestämd plats på min att titta-lista. Nu fick den bli min introduktion till Gaitskills författarskap. Den som liksom jag både har sett filmen och läst novellen vet dock att de inte har mycket mer än de mest ytliga dragen gemensamt. Medan filmen utforskar BDSM:s kapacitet som en läkande kraft och som ett utbyte av ömsesidig sårbarhet, samt skildrar Debbies (i filmen kallad Lee) omfamnande av sin undergivna läggning som något vackert och som en källa till styrka och stolthet, är novellen en skildring av ett trauma. För novellens huvudkaraktär är upplevelsen med advokaten raka motsatsen till förlösande och stärkande. Det tillstånd av vilsenhet och isolering som vi finner henne i vid novellens början har enbart förhöjts vid dess slut. Denna diskrepans novellen och filmatiseringen emellan kan dock knappast kallas ett misslyckande. Filmen åstadkommer något unikt och värdefullt genom att skildra BDSM i ett positivt ljus — en bedrift som jag gärna utforskar i en framtida text — samtidigt som den lyckas översätta Gaitskills berättarton och humor visuellt på ett intressant och charmigt udda sätt. Men det vore lika synd om filmen kom att överskugga novellen, liksom samlingen den är hämtad ur. “Bad Behavior” består, utöver “Secretary”, av åtta berättelser, vilka presenteras kort nedan. Daisy’s Valentine – Joey arbetar deltid i en secondhand-bokaffär på Manhattans Lower East Side och ägnar resten av sin tid åt planlösa konstprojekt och att bli rutinmässigt hög på Dexedrine tillsammans med sin flickvän. Frestad att trasa sönder denna relativa stabilitet inleder han ett förhållande med kollegan Daisy, som han omväxlande fantiserar om att beskydda och att slita itu. A Romantic Weekend – En man och en kvinna reser bort tillsammans under en weekend i syfte att iscensätta sina sadomasochistiska fantasier. Det visar sig dock snart att deras föreställningar om varandra skär sig på ett katastrofalt sätt och helgen blir smärtsam av helt andra anledningar än de hade tänkt sig. Something Nice – En medelålders man träffar en ung prostituerad kvinna medan hans fru är bortrest. Han blir oväntat fäst vid henne, och samtidigt som hans frus hemkomst står för dörren försöker han närma sig kvinnan på ett mer personligt plan. An Affair, Edited – En man minns sitt korta men förödande förhållande med en kvinna under sin collegetid fyra år tidigare, efter att ha passerat henne på vägen till jobbet. Connection – Sex år efter att deras vänskap fick ett abrupt slut påminns Susan om sin såriga men intima relation med Leisha, efter att ha misstagit en hemlös kvinna för sin före detta väninna under ett besök i deras gamla kvarter. Trying to Be – Stephanie är en stapplande skribent som ströprostituerar sig när hon har svårt att betala hyran eller bara känner sig less på sitt trista kontorsjobb. Hon inleder ett förhållande med en av sina klienter, vilket får henne att reflektera över sin självbild och dess koppling till destruktiva förhållanden i hennes förflutna. Other Factors – Connie känner sig otillfredsställd på de flesta områdena i sitt liv, och lider därtill av en begynnande åldersnoja. När hon bjuds in till en fest där en före detta väninna ska närvara — en kvinna som på pappret är mer lyckad än Connie på alla plan, och vars avvisning sårade henne djupt — börjar Connie granska sitt liv med ny intensitet. Heaven – Virginia blickar tillbaka på de många olyckliga överraskningar och vändningar som har kantat hennes familjs historia under de senaste tjugo åren, och frågar sig hur ett liv som en gång framstod som “gyllene” — för omvärlden liksom för Virginia själv — kunde bli som det blev. Det gemomgående temat för novellsamlingens nio berättelser är mänsklig fulhet. I Gaitskills karaktärer möter vi de smutsigaste och skamligaste av mänskliga känslor, behov och drifter. Frätande missunnsamhet och avundsjuka. Att gotta sig åt en före detta väns eller älskares motgångar. Extasen efter ett upprivande gräl. Att omväxlande äcklas av och slicka i sig tecken på svaghet och sårbarhet. Det njutningsfulla i att stå över en annan människa. Samtidigt går det inte att reducera “Bad Behavior” till en nattsvart och misantropisk skildring av människans natur. Den andra konstanten som ligger bakom karaktärernas handlande — deras “bad behavior” — är deras hjälplöshet. Deras destruktiva relationer och handlingsmönster drivs av ett sökande efter bekräftelse, efter en smickrande spegling i en annan människa, där gränsen mellan förövare och offer ofta suddas ut. Likt de “mörkrädda barn” som figurerar i den dikt av W.H. Auden som föregår berättelserna är de “vilsna i en hemsökt skog”. De “fula känslor” som Gaitskills karaktärer ger uttryck för är dessutom ofta en del av — och möjligen, föreslår hon, en ofrånkomlig del av — genuin ömhet och intimitet. Detta skildras på ett särskilt gripande och insiktsfullt vis i novellsamlingens porträtt av relationer kvinnor emellan — mellan väninnor, mellan systrar, mellan mödrar och döttrar. Här utgör berättelserna ”Connection” och ”Heaven” särskilda höjdpunkter. Gaitskills språkliga skicklighet och särprägel ligger dels i den rakhet och saklighet med vilken hon beskriver sina karaktärers mest motbjudande och skrämmande tankar och handlingar, vilket både fängslar och gör att de framstår som så mycket obehagligare. Se exempelvis denna brutala analys — utsökt i sin grymhet — av karaktären Beth i novellen “A Romantic Weekend”, ur den manliga huvudkaraktärens perspektiv: She was delicately morbid in all her gestures, sensitive, arrogant, vulnerable to flattery. She veered between extravagant outbursts of opinion and sudden, uncertain halts, during which she seemed to look to him for approval. She was in love with the idea of intelligence, and she overestimated her own. Her sense of the world, though she presented it aggressively, could be, he sensed, snatched out from under her with little or no trouble. Gaitskill har därtill en slående förmåga att beskriva sina karaktärers psykiska tillstånd och inre konflikter — deras försök att bli kloka på massan av minnesbilder och fantasier som de bär på. Ett återkommande motiv i berättelserna är ett par oförenliga mentala bilder som karaktärerna ständigt ställs inför i tankarna. Hennes skildringar av psykiska trauman är skarpa och isande, vilket kan exemplifieras med följande citat från ”Heaven”, där huvudpersonen precis har förlorat sin unga son i en bilolycka: Virginia’s life became a set of events with no meaning or relationship to one another. She was a cold planet orbiting for no reason in a galaxy of remote, silent movement. The house was a series of objects that she had to avoid bumping into. Food would not go down her throat. The faces of her husband and children were abstract patterns taking on various shapes to symbolize various messages. It was exhausting to keep track of them. Gaitskill har även ett tidigare nämnt unikt, spetsigt sinne för humor som bland annat tar sig uttryck i hennes miljö- och karaktärsbeskrivningar. Även här finns ett öga, liksom i berättelserna som helhet, för den mänskliga tillvarons fulhet och ömklighet. Vardagliga mänskliga miljöer och beteenden framstår som löjeväckande, stundtals nästan absurda. Ett lägenhetskomplex beskrivs på följande vis: "The complex was a series of building blocks seemingly arranged at random, stuck together and painted the least attractive colors available.". En lärare har "hair that floated in vague clouds around her temples and Kleenex stuck up the sleeve of her dress for some future, probably nasal purpose.", medan en soffa beskrivs som "so mushy that when she sat on it it felt as if her internal organs were collapsing into one another.". Detta är ytterligare en aspekt av Gaitskills stil som bidrar till att bryta av mot mörkret i berättelserna. Bad Behavior är en fängslande introduktion till Gaitskills författarskap, och jag ser fram emot att gräva djupare i hennes bibliografi. Jag rekommenderar novellsamlingen till dig som fascineras av det underliggande mörkret i mänskliga relationer och den stundtals hårfina gränsen mellan “fina” och “fula” känslor, mellan kärlek och våld, mellan att älska och att aga. |
Tillagd 9 nov 20:55 Film- och bokrecensioner #Personligt #Konst #Fritid/hobby
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.