Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
Italiano1. Manliga privilegier: fyra anledningar till varför mansrollen är i kris
| 1. Atomisering: Offentliga mötesplatser blir allt färre. Det finns inte många ställen man kan gå för att 'bara vara'. Allt fler interaktioner mellan människor sker antingen online, via jobb eller utbildning. Vid det förstnämnda är interaktionen indirekt och vid de andra två sker de under förutsättningar om prestige, prestation och en självidentitet som antingen produktiv eller kompetetiv. Det finns allt färre platser som främjar gemenskap och närme relationer. Tycka vad man vill om religion, men det har tidigare haft en del sociala fördelar. Vi har idag hamnat längre och längre ifrån olika typer av gemenskap utan att ersätta den med något motsvarande för vår nutid. Det är svårare än någonsin att ha spontana, tillfälliga möten med främlingar för att bara umgås. 2. Kvaliteten på interaktioner: Även bland de interaktioner som människor har, finns det förmodligen färre genuina interaktioner. Människor får sin sociala fix genom att leta efter dejter på appar som tinder eller skriva/chatta med vänner på Discord/Snapchat/messenger. Visst, det är bättre än ingenting. Men det är nog en rejält annorlunda från att interagera med människor i verkligheten. Det närmaste de flesta människor kommer genuina interaktioner är inom nattliv/uteliv på barer, klubbar och fester, och även det är inte direkt idellt för att skapa livslånga vänskap/relationer (särskilt då det i nästan samtliga fall innehåller alkohol, sviktande självförtroenden/självkänslan och en massa lögner för att passa in i de upplevda sociala normerna som finns inom den livsstilen). 3. Förändrade förväntningar: i övergången från att klaga på allmänna bekymmer till att börja klandra/fokusera på män specifikt, var det nog ingen som tänkte på hur man ska förbereda unga män för det paradigmskifte som har tillkommit under de senaste 15-20 åren. Vi har fastnat med ena foten i det förflutna där män ska vara stoiska frontfigurer för rationalitet, produktivitet och maskulinitet och den andra foten är i det progressiva rummet av jämlikhet, antipatriarkat och förståelse. Kvinnor kan försörja sig själva för första gången i mänsklighetens historia, så att ha en lön räcker inte längre för att garantera att en man ska finna en partner. Det i sig är inte en negativ utveckling (det är viktigt med jämställdhet och att alla ska få möjligheten att kunna försörja sig själva) men det lämnade ett visst tomrum efter sig där den tidigare förväntan av män har i vissa lägen fasats ut i utbyte mot något betydligt mindre påtagligt. Därmed finns det massvis av män som upplever att trots att de gjort 'allt de förväntats göra', känner sig demoniserade och tvingas skämmas för det. Ändå räcker man fortfarande inte till. Den känslan av uppgivenhet och att man blivit lurad kan förmodligen vara grund till en del bitterhet och hat som i sin tur förvärrar problemen ytterligare. Hade man i stället fokuserat på att exempelvis uppmuntra män till positivitet och att våga vara sig själva och uttrycka sig tror jag det hade fått en annan effekt än vad vi fått som resultat av allt ofiltrerat hat gentemot män och manlighet. Jag kan förstå att hat uppstår hos personer som själva blivit utsatta av manliga angripare, men tyvärr föder mer hat bara ännu mer hat (vilket tycks vara kärnan till många problem inom ämnet). 4. Brist på utlopp: Till råga på allt tillhandahålls män sällan de verktyg som behövs för att bearbeta dessa känslor internt, eller ett utrymme där det är ok att uttrycka dem externt. Mäns bekymmer ogiltigförklaras i stället ofta med hjälp av paraplytermer som 'manliga privilegier' och mäns åsikter avfärdas ganska omedelbart. Bara det faktum att 'mansaktivism' för med sig associationer om incels och kvinnohat säger en hel del. Utöver det finns det inte många förebilder för unga män att se upp till, så de enda människorna som faktiskt talar till dem är rövhål som Andrew Tate, Gary Vee och pseudovetenskapliga 'livsexperter' som sitter på Joe Rogan's talkshow och förklarar hur män ska behandla kvinnor. Folk som får betalt för att i princip berätta för män att det 'inte är deras fel' medan de samtidigt matar dem en massa sexistiskt, materialistiskt och själviskt skräp som egentligen bara gör en olycklig. Resultatet: Män är ensamma eftersom vi socialiseringsmässigt har gjort motsvarigheten av att ersätta hela vår rika och variade kost med att äta en McNugget om dagen. Interaktioner är kortare, ytligare och färre. Det finns en bristande överensstämmelse när det gäller våra egna förväntningar utav oss, vad vi blivit tillsagda kommer förväntas utav oss och hur världen faktiskt utvecklats till att bli idag. Utöver det finns dessutom en fullständig avsaknad av riktning framåt, så det blir mer eller mindre upp till var och en att ensam försöka lista ut det (samtidigt som man förväntas vara fullt medveten om vad som är 'fel' utan att ens veta vad som är 'rätt'). Vi blir tillsagda att inte ha känslor, vi blir tvingade att skämmas när vi hävdar att vi upplever problem och vi förväntas bearbeta allt det här internt och utan hjälp eller någon som helst uppfattning om hur det ens går till för att söka hjälp, än mindre vad det är vi förväntas uppnå i slutändan. Så vad blir den rimliga och rationella slutsatsen för de flesta män? Tryck undan känslorna och håll käft. |
Varför mansrollen är i total kris och varför det kommer bli mycket värre innan det blir bättre.
Tillagd 26 jan 2023 Debattartiklar om sexualitet och identitet #Min vardag #Egenupplevt #Man #Vår kultur #Samhälle
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.