Bortom SSC och RACK vad kan dölja sig där?
Consent, Communication, Caring och Caution Jag har alltid haft en del svårigheter med gränser. Mest för egen del kring hur jag skall begränsa mig själv i förhållande till omvärlden och kanske i mindre omfattning tvärt om. I BDSM har detta ställts på sin spets i mångt och mycket för där är jag i min extremaste form verkligen påtagligt gränslös i mitt omfång. Allt är liksom möjligt och jag träder in i oändligheten som ger mig en vingbredd som sträcker sig bortom vad som är mänskligt. Inte konstigt att man gärna återvänder dit när det väl ges tillfälle eftersom det är som att sväva fritt i den kraftfullaste livseter man kan tänka sig. Nu kommer vi till knepigheter. Ramar och gränser måste ju involveras när man är mer än en person i denna intrikata dans. Jag är jag men vem är du? Utan dem så hamnar vi på en plats som inte garanterat är angenäm. Den kan till och med vara skadlig för vår hälsa. Vi måste alltså både begränsa varandra och oss själva. Tillsammans. Den ekvationen är inte så enkel som man kan tro. Läs meningen en gång till: Vi måste alltså båda begränsa varandra och oss själva! Det låter som att det plötsligt dyker upp en jäkla massa pinnar, staket, murar, galler och fan och hans moster. Det gör det. Jag har panisk rädsla för att vara felaktigt aggressiv fast jag älskar ju att vara aggressiv. För att hantera detta måste vi ha strategier. SSC eller RACK är populära. Själv har jag varit i RACK ganska mycket men det här med Risk alltså, hur kan en helt gränslöst kåt och våldsam man som är domhög som Kaknästornet göra vettiga riskbedömningar? The man with the plan måste finnas före hissen flyger upp till sjunde domhimlen. Jag måste alltså ganska detaljerat förbereda mig mentalt på vad jag skall göra och framförallt vad jag inte skall göra. Spontandominans och jag rimmar illa för då kan du plötsligt hänga upp och ned utifrån Kaknästornet med bara mina händer kring dina anklar. Alltså sätter jag gränserna före utövandet och även talar om dem och beskriver så noga jag kan innehållet i vad som skall ske för att få till ett snack om vart vi är på väg. Nu vill många inte veta vad som skall ske i förväg för att det är mer "spännande", och där säger jag bara fy skäms på er! Det gäller att ha en susning om vad man säger ja till respektive säger nej till. Kan jag ge en exakt bedömning av varje slag med bältet och hur det kommer att upplevas av dig? Nja, förmodligen inte men beredskapen finns i varje fall där för själva sensationen i sig. Alltså jag har lämnat SSC därhän för att den modellen tenderar att vara en papperstiger som jag helt enkelt käkar upp i en munsbit, för klen för mitt sjuka psyke med andra ord. RACK har utmaningen att det skall planeras så in i böveln för att på förhand avhandla konsensus kontra risk. I de flesta fall är det jag som sätter stopp då jag givetvis söker mig till gränslösa medspelare som verkligen bara ÄLSKAR att hänga upp och ned utifrån Kaknästornet med mina händer runt sina anklar. Bordeless x Bordeless brukar ju blir rena rama interstellära upplevelser i kubik. Nu ramlade jag över en ny bana och metodik. 4C. En mer elaborerad variant av allt SSC och RACK. Jag vet ännu inte riktigt om det är en omskrivning av RACK, det krävs mer studier i texten för det, men för mig så öppnades ett par damluckor av sällan skådat slag som jag har brottats med en längre tid. Framförallt min förmåga att landa mig själv för att kunna landa min partner. Consent och Comunication sitter där som berget i mig men Caring och Caution låter som rena rama hemläxor för mig som jag nog skall ta mig an med vigör och det kan göra mig till en sjuhelvetes mycket bättre människa än den jag är i dag. Så jag bänkar mig snällt framför den eminete D J Williams, PhD et al och pluggar som en dåre. För er som är hugade spekulanter på att utveckla era perverterade själar rekommenderar jag varmt avhandlingen i sig: LORD BYRON |
Tillagd 17 mar 2019 Debattartiklar om sexualitet och identitet #Kvinna som bottom #BDSM
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.