Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoGrundkänsla del fem - Kärleken
Mina tankar om kärlek är mycket svåra att få ner på en liten papperstuss. Det är väl därför det har dragit ut på tiden så länge innan orden trillat på plats. Vissa saker måste få värka fram. Jag har sett sann vilkorslös kärlek ett fåtal gånger i livet, där människor är iblandade, vill säga. Kärleken är diamanten i skapelsens krona. Jag kände en gång en gammal gumma. Hon nådde knappt sin store make till bröstet, så liten var hon. Av henne lärde jag mig att förstå att kärleken är den största av alla prövningar vi kan gå igenom men att den som verkligen vågar att älska blir fulländad. För att kunna älska någon annan helt vilkorslöst måste man lära sig älska sig själv först. Den som inte älskar sig själv vågar inte offra sig för kärlekens skull. För att kunna älska sig själv villkorslöst måste man acceptera sig själv som man är. Det är inte gjort i en handvändning, det medges. I vår lilla värld ser jag många som inte gör det, som hänger upp kärleken på någon annan. Till er vill jag säga, vänd om, vänd in och leta efter er egen källa först. Jag lovar att om du väl finner den kommer den inte sina. Den store profeten Issa sade: Jag är sanningen, vägen och livet. Då menade han naturligtvis inte sig själv, som individ, utan att vi bara kan hitta sanningen; inom oss själva, hitta vår väg genom livet och leva i vår fulla blommning konstant genom kärlek om vi finner trygghet inombords. Så innan du älskar någon annan, lär dig älska dig själv. Den lilla gumman älskade sig själv, sina olater och dåliga sidor. Hon gick upp fasligt tidigt, arbetade jämt och ständigt. Nästan ända in tills sitt sista andetag. Hon klagade sällan, men svor emellanåt. Dock hade hon alltid ett hjärta till brädden fullt av kärlek. Hon fick tyvärr inga barn i livet men var trots detta mångas trygga hamn. Hon var fåglarnas moder, de fyrfota djurens beskyddare och de fattiga barnens famn. Hos henne fanns alltid en plats för ett brustet hjärta. Hon gav alltid av sig själv men föräntade egentligen ingenting för egen del. Hon lärde mig att älska mig själv och tillvaron vi befinner oss i. Vi som var runt omkring henne kunde inte annat än att älska henne tillbaka. Eftersom hon var en mycket stark kvinna dog hennes man naturligtvis många år innan hennes eget liv slutade. För henne fanns det såklart ingen annan man än hennes avlidna make och hon pratade ofta med honom trots hans fysikska frånvaro. På årsdagen av hans dödsdag steg hon knappt upp ur sin säng, drack endast te och läste. Trots sin sorg vibrerade hon av liv och lust för världens alla ting men sin kärlek till en man den kunde hon bara ge bort en gång i livet. När hon dog gav hon merparten av vad hon ägde till mig trots att våra blodsband var avlägsna så såg hon en son i mig som hon aldrig haft. Jag tänker ofta på hennes ögon och ibland pratar jag lite med henne. När jag matar fåglarna med mazariner så vet jag att hon skulle uppskattat det. När jag ser mina nära och kära njuta av den mat jag lagat från hennes goda recept så vet jag att hennes gränslösa kärlek lever i deras munnar genom mig. Villkorslös sann kärlek är bland det få ting i vår värld som kan överleva döden. Om något, är det värt att sträva efter. De vi älskar utan förbehåll stannar hos oss för evigt. Min lilla gumma, du var bland de minsta bland oss, väldigt anspråkslös och till synes helt oväsentlig. Jag är glad att få varit en av dem som vilat i din famn och fått möta dina varma ögon. Utan dig hade jag aldrig kunnat älska. Detta stycket tillägnas Birgit Röjdemark, du är saknad i varje andetag. LORD BYRON |
Tillagd 2 feb 2019 Debattartiklar om sexualitet och identitet
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.